everybody screamed

ja, det gjorde dem.
de skrek rakt ut och skrattade
högt och ljudligt när jag berättade det
och jag berättade det för dem redan efter första dagen i sexan
gud jag kommer ihåg det så väl!
en viss sorts förälskelse som har suttit i 4 år
som man aldrig riktigt kan släppa
så fort jag hör hans röst kan jag vilja gå dit
herregud vad larvigt detta låter
fast ni vet ju dock inte vem jag menar
men om ni hade vetat exakt vem jag hade menat hade ni nog förmodligen avlidit av skratt
och det kan jag med göra ibland när jag kommer på mig själv vad jag tänker på, vad jag suktar efter och vad min hjärna skulle kunna ta upp en hel dag.
detta är nog en sak som jag skämms över himla mycket, och en sak jag inte skulle vilja kom ut.
men på något sätt vet redan alla om det.
alla påminner mig när han kliver in i rummet
alla ger blickat och fnissar
endel säger det tillochmed högt
och jag får bara stirra ner i svenskaboken och låtsas som inget
för mer kan jag inte göra
och jag tror ändå inte att någon skulle kunna förstå exakt hur det känns
för samma känsla som jag hade första dagen efter jag hade sett honom för fyra årsedan har jag fortfarande kvar
samma pirr
och samma känsla
herregud!
att det kan sitta i
och någon dag gott folk kommer ni förmodligen lista ut vem det är
och mina kompisar vet så väl
men förmodligen tror de att jag bara skämtar med dem
men om ni läser (klasskamrater)
tror jag att ni förstår
en sådan larvig känsla har jag inombords
och jag skämms för den
men jag kan inte låta bli
och vet ni vad det bästa är?
jag kan fortfarande känna doften av hela han!
och en sak till
ni ska veta, att detta är ändå inget som tynger ner mig.
utan så fort jag ser honom eller bara får upp honom i min hjärna
tar jag de där stegen lite lättare
och andas lite lättare
ler lite bredare
och en sak till!
mitt hjärta bultar så himla mycket snabbare när någon viskar hans namn

herregud

borde skriva en bok med titeln
"en tjejs bekännelse om sin stora förälskelse till sin lärare"

förstår ni nu?
förstår ni varför jag skämms?
om inte
så gör jag det

nu ska jag läsa på
eftersom "han" förhör oss på ett nationellt imon
herregud
gonatt