det var den underligaste av saker
när han kom genom regnet som en ängel på vift
och var det nåt som jag behövde så var det en ängel på vift
för jag hade aldrig känt mig så fel
som jag gjort det här året och den här festen var bara ännu ett fel
tills han kom genom regnet och drog sin hand genom mitt blöta hår och sa:
du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den där hemska känslan
ingen kan nånsin nå oss här
du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den känslan
så vi lämnade festen och körde i hans bil
genom natten tills vi stannade vid en sjö
och där gjorde vi allt det snuskiga i det blöta gräset
medan solen gick upp.

ungefär så kändes allt.
ungefär så
visserligen är det ett stycke ur lasse lindhs låt "du kommer aldrig mer vara ensam"
allt jag hör & ser påminner mig
och jag börjar gå mot stadiet där jag håller på att släppa dig
men det tar tid



idag hade vi luciatåg i skolan
underbart vackert
jag tycker så otroligt mycket om våran årskurs9kör jööö!
tack

nu
ska
jag
gå
hoppas
jag kommer tillbaka
men det tror jag
eller
om jag inte fastnar nånstans
fast det lär ju vara mina ögon
som fastnar på dig
hejdå